Gården Yvlinge ligger på en öppen plats vid vägen norrut mot Lunda. Den som är intresserad av ortnamn lägger märke till att Yvlinge slutar på ”inge” medan så gott som alla andra byar och gårdar i Markim har namn som slutar på ”by” eller ”sta”. By- och sta-namnen har sit t ursprung i yngre järnåldern då den nuvarande Markim bygden kom till medan ”äkta” inge namn kormner från ett äldre tidsske de. Ortnamnsforskaren C Ståhle, som ingående behandlat inge-namnen, anser att Yvlinge eller ”Öflinge”som det hetat förr betyder den ”övre bo platsen” där yvlingarna en gång bodde.
Namnet skulle från början ha avsett en äldre bosättning längre upp i dalgången där det på gårdens mark finns ett äldre gravfält till höger om vägen mot Lunda.
Yvlinge (”Hyflinge”) nämns första gången i skrift 1381 då Klara kloster byter till sig ett hemman i byn ”engo wndantaghno” mot jord i Angarns socken. Förvärvet anges omfatta sex öresland. Efter klostertiden blev hemmanet som andra klosterhemman i Markim ett Danvikshemman och har så varit ända in i vår tid. Från början har Yvlinge varit en liten by. Under 1630-talet fanns enligt Lagerstedts beräkningar endast 28 tunnland odlad jord och ängarna ansågs kunna ge vinterfoder till omkring 20 nötkreatur.
Vid storskiftet 1766 fanns ett Danvikshemman i byn om sju öresland och därtill två utjordar om två öresland vardera. Den ena utjorden var Danviksjord tillhörande grannbyn Saxta, den andra var en bebyggd skattejord. Skiftet är intressant bland annat därför att två olika mått att uppskatta jord råkade bli ställda mot varandra. Å ena sidan fanns ”öretalet”, som var myndigheternas skattemått, och å andra sidan det gamla ”stångetalet”, som utgick från att varje bonde skulle ha jord i proportion till längden på hans tomt längs bygatan.
Danvikens ombud vid skiftet ville att öretalet skulle vara delningsgrund ”men kronolänsmannen Lindström påstod där emot att stångfallet, som i från urminnes tid skall ha varit brukadt och ännu vid ängarnas delning tjenar till rättelse grannarne emellan, måtte jemväl öfverallt tagas till grund. Sedan man någon stund herom tvistat, blev äntligen öferens kommit, att som man ej hade till hands något säkert jordeboks extract som kunde gifa öretalet fullkomligt vitsord så skulle ofvan utsatte proportion efter stångetalet tagas till efterrättelse vid delningen.”
Stångetalet skulle i detta fall mätas med en stång om sex alnars längd. Av andra skiften från samma tid framgår att mätstängerna förvarades i Prästgården.
Vid skiftet innehades Danvikshemmanet av bonden Anders Ersson, född i Bergby 1724. Han efterträddes sedan av sin son Jan Andersson (1754-1812). Omkring 1850 kom bonden Johan Eriksson som brukare till Yvlinge. Han var född i Vada 1815 och gift med Johanna Haglund, född i Vallentuna 1817. I familjen fanns fyra barn, Johan Albert, Carl Gustaf, Erik Axel och Johanna Albertina, födda respektive 1846, 1847, 1850 och 1853. År 1856 flyttade familjen till Solna men återkom till Yvlinge 1860. Hustrun var då död.
Johan Eriksson var kyrkvärd och hade flera allmänna uppdrag. Han synes ha haft goda ekonomiska resurser. Förutom den tidigare nämnda skattejorden inom Yvlinge köpte han 1878 hälften av Danvikshemmet i grannbyn Lena. Yvlinge fick genom detta den storlek gården har i dag.
Efter Johan Erikssons död 1888 övertogs Yvlinge av äldste sonen , Johan Albert. Sonen Carl Gustaf blev ägare till Viby som fadern köpt en del av under sin livstid. Yngste sonen blev arrendator vid Örsta och gifte sig med Alma, äldsta dottern i syskonskaran Åkerberg (se sid an 118).
Om Yvlinges vidare öden har Henning Jansson 1989 berättat följande: ”Johan Albert Jansson löste ut övriga arvingar efter Johan Eriksson och blev ensam ägare till Yvlinge 1896. Sedan köptes gården av Rickard Eriksson som sedan sålde den till Petter Mattsson från Hargshamn 1911. År 1899 kom min morfar, Karl Oskar Karlsson, född i Östra Ryd 1855, som arrendator till Yvlinge. Sedan firades det bröllop i det röda bostadshuset 1905 då min far Algot Jansson gifte sig med dottern Agnes Karlsson, född 1883. Algot var son till före detta soldaten och sedan arrendatorn i Snottsta och Husby Carl Gustaf Jansson-Lust. År 1923 var Yvlinge åter till salu och köptes då av mina föräldrar, Agnes och Algot Jansson, vilka vid den tiden arrenderade Bergby i Markim. Algot och Agnes stannade dock kvar vid Bergby och arrenderade ut Yvlinge till Agnes syster och hennes man Helmer Lundin.
Agnes och Algot flyttade till Yvlinge 1940 och brukade gården till Algots död 1944. Jag arrenderade den sedan av min mor och köpte den 1957. År 1974 övertog min son Åke halva gården och vi brukar den nu tillsammans.”
Henning och Svea Jansson gick bort 1990.
Yvlinge ägdes sedan av Åke Jansson, född 1950 (3/4), och hans hustru Ann katrin, född 1952 (1/4). I gården ingår tre samtaxerade fastigheter som officiellt heter Yvlinge 1:1, Yvlinge 2:1 och Lena 4:2. Den sammanlagda arealen är 136 ha, varav 50 ha är åker och resten skog.
Hämtat ur boken Historia och minnen i Markim av Markims Hembygdsförening.
Yvlinge ägs nu av Åke och Annkatrin Jansson samt av de tre döttrarna Karin och Jenny Jansson och Helena Langhard.